Problem med mammarollen!

Just nu i skrivande stund är klockan strax innan sju och jag siter på tåget påväg till skolan. Idag är ingen bra dag, eller jag kanske ska säga ingen bra morgon. Dagen kommer ju troligtvis bli bättre!

Jag har nu på morgonen haft en dust med min snart 10åriga son och känner mig just nu totalt utmattad. Jag väckte sonen strax efter sex varpå han började tjura direkt. Han ville helt enkelt inte gå till fritids. Han såg ut som om han hade ätit en citron men jag försökte bara köra på som vanligt. Han gick upp och tog på sig sina kläder och trampade med arga steg ut i hallen. Jag låtsades som ingenting och gick ut med alla väskor och kläder i bilen, han lommade efter. Väl inne i bilen startade diskusioner om hur tråkigt det är att vara på fritids. Min som har ett otroligt stort behov av att ha något att göra hela tiden och man skulle då kunna tro att fritids är det perfekta stället för hans behov av stimulans och aktivering med där har man fel. Han tycker att fritids är tråkigt, att det inte finns något skoj att göra och att hans kompisar minsann inte behöver gå på morgonfritids. Några av er tänker säkert att att det bara är för mig att sätta ner foten, att jag som blivande förskollärare borde kunna veta hur man handskas med barn, hur barn fungerar och jag önskar verkligen att det vore så lätt.

Jag har helt enkelt problem med att vara bestämd och konsekvent nog för att fixa denna typen av diskussioner varenda tidiga morgon. Samma tjat vareviga gång gör att jag känner mig totalt utpumpad. Vi ha pratat med fritids och skola så det har inget med att göra att han skulle vara utfryst eller något liknande. Enligt honom själv och enligt mig är det inte tillräkligt skoj för honom bara. Livet är inte alltid skoj. Jag anser att sonen är alldeles för liten för att vara hemma själv på mornarna och eftermiddagarna, speciellt då hans behov att kompisar eller aktivitet är så stort. Han skulle inte ha ro att bara vara hemma själv efter skolan. Dessutom har jag minst en och en halv timme hem ifall det skulle vara något så det kommer inte ens på fråga.

För några veckor sedan var jag på föräldramöte på min dotters förskola och fick lyssna till en super bra föreläsning. Jag tror att den hette ”våga vara förälder”. Efter en sådan föreläsning får man sådan nystartsenergi och massor med bra tips hur man kan jobba vidare med sin föräldraroll och förälder-barn relation. Några veckor senare ser man att det inte gick som man hade tänkt sig. Jag minns att den här föreläsaren som var specialpedagog sa att barn behöver lära sig att det inte är ROLIGT i livet varje dag. Att det är nyttigt att ha tråkigt och detta försöker jag verkligen att få mina barn att förstå. INTE LÄTT!!

Väl inne på fritid gick vi och hängde upp hans grejer, hela tiden tjatade och gnällde han om hur tråkigt det är att vara där, att jag borde ändra på mitt schema och börja senare i skolan och att han aldrig vill vara senare än till klockan fyra på eftermiddagarna. Hur många gånger jag än förklarat så verkar han inte förstå. Jag har många gånger försökt att få honom att förstå att han skulle få gå mer på fritids om jag jobbade men det verkar inte gå in. Kanske förstår han men vill bara sätta sig emot mig och vara den som bestämmer. Vad vet jag? Jag vet i alla fall mina brister i min föräldraroll och tror att jag kanske behöver hjälp med att vara bestämd och konsekvent. Jag tror liksom på något sätt att det är för sent, att sonen redan har sin roll och att jag har min. Han vet att han efter 2 timmars gnällande och tjatande tillslut får inga kompisen för att jag inte orkar lyssna på gnället. Hela tiden försöker man ju sträva efter att vara en snäll mamma som låta sina barn få göra roliga saker och så vidare. Kanske gräver jag ett hål åt mig själv? Hur blir det när han blir tonåring?......suck!

Jag kommer nog inte så mycket längre idag! Kände bara att jag ville dela med mig av min frustrerade situation då jag förstår att det finns flera mammor och pappor därute som har samma problem. Skönt att bara få skriva av sig samtidigt som jag blottar en stor del av mig som mamma. Jag vet att jag med all säkerhet skulle tycka det vore skönt att läsa att det finns fler än jag som har denn typen av problem och därför krävs det ju i alla fall en blottare!

Nu är klockat 07:20 och allt känns redan lite bättre. Tänkte jag skulle ringa till fritids och höra hur det gick nu på morgonen ifall det ”arga” har gått över. Det har det gjort på mig i alla fall!

Over and out, for now!