Framför mig står en kvinna (min poetiska skildring av en betydelsefull person)

Framför mig står en kvinna! En gammal kvinna med stora guldiga välkammade lockar och och ett finurligt leende på läpparna. Hon står på en stor grönmossig stentrappa utanför skogskyrkogårdens huvudingång. Vårens bleka strålar letar sig igenom björkarnas kronor och lyser upp hennes ansikte. Framför mig står en kvinna med ett hjärtformat ansikte, höga kindben och en ljusrosa hy full av små bruna fräknar. Framför mig står en kvinna med glittrande uttrucksfulla ögon som ramas in av vackra, fårade skrattrynkor. Kvinnans kropp är liten och tunn men hennes hållning och blick säger mig att hon ändå stark. Kvinnan är stiligt klädd i ett par svarta veckade byxor som slutar strax ovanför klacken på de röda skor hon bär. Blusen hon har på sig är vit med små svarta och röda prickar och sjalen som omsluter hennes späda hals har samma röda nyans som hennes snipiga och svagt målade läppar. Bakom hennes lockar kan man skymta ett par koboltblå pärlörhängen. Kvinnans händer är små och rynkiga men trots det kan jag tydligt se på hennes händer att hon varit en hårt arbetande kvinna. På händernas ryggar syns blåa buktande ådrår tydligt och hennes naglar är välklippta och rödmålade. Emellan pekfingret och långfingret på kvinnans högra hand rycker en cigarett av märket prince. Kvinnan ser med en drömmande blick utöver havet med gravstenar, tar ett bloss på cigaretten och berättar sedan en rolig vits och skrattar. Framför mig står en finsk kvinna med en hes och skrovlig röst. Hennes skratt är högt och gällt och hennes andedräkt har en skarp doft av kaffe och cigarettrök. Framför mig står en kvinna full av glädje, humor och självironi. Framför mig står en kvinna med djupa sår i hjärtat efter förlusten av ett barn men också en kvinna lycklig över att få leva. Framför mig står en kvinna som genom livet utstå svåra påfrestningar men som trots det alltid har en extra hjälpande hand över till andra behövande. Framför mig står en kvinna som älskar att resa och som har en fantastisk talang för matlagning och bakning. Kvinnan är självkritisk och vill inte framstå som självsäker även om det egentligen är det hon är. Framför mig står en kvinna och röker sista blosset på sin cigarett. Hon böjer sig ned och släcker cigaretten mot den mossiga stentrappan och ser på mig med en sorgsen blick. Kvinnan vänder sig om och går med små, nätta, värdiga steg ned för trappan och bort emellan kyrkogårdens gravstenar. Framför mig stod en kvinna ont ovetande om cancern som spred sig inom hennes kropp. Framför mig stod min mormor.

Älskar dig! Många kramar Marina